Om detta sjöng Göingeflickorna 1964, med text och musik skriven av Thore Skogman. Posten hade en gång denna slogan i en reklamkampanj för att vi skulle skriva fler brev och vykort till varandra. Idag får man nästan aldrig personliga brev eller kort.
Våra hälsningar avhandlas idag på nätet. Här kan man se det mesta av vad vänner och bekanta hittar på, äter till frukost, har på sig, tänker och känner.
Vid en garderobsrensning hittade jag brev och vykort från släktingar som inte längre trampar på vår jord. Jag fastnade i flera timmar för att läsa, minnas och titta på gamla bilder. I högen fanns ett långt brev från min gudmor, Hjördis ”Villerollan” Carlsson. Hon målar upp en färgstark historia, nästan som en saga. Det handlar om hennes uppväxt, min farfars födelse och hur det spökade på deras farmors vind. Hon skriver om hur man plötsligt på äldre dar börjar fundera över sin bakgrund och hur lite man vet. Därför ville hon dokumentera det hon visste om släkten för att lämna det vidare till mig, min bror och mina kusiner. Idag mer än trettio år senare, får hennes rader nytt liv när jag läser. Hon har knackat på en gammal skrivmaskin och med rödpenna rättat och gjort små tillägg i kanten. Jag kan nästan höra hennes röst. Minns hennes fantastiska sagor som hon berättade medan hon stod och strök tvätt.
Om du vill synas och sticka ut, skicka ett brev! du sprider oväntad glädje och väcker uppmärksamhet i vår allt mer opersonliga och digitala tillvaro. Och du, glöm inte ringa dina vänner ibland! Alla dessa långa tröttsamma SMS som man knappt orkar läsa eller svara på. Tänk så mycket enklare det är att boka ett möte genom att ringa. Ett enda telefonsamtal för att hitta en tid som passar istället för en oändlig mängd meddelanden fram och tillbaka. Dessutom är det ganska trevligt att höra just din röst …
Mamma Mia